Ge inte upp!
Texten på bilden är så himla sann och så bra på samma gång. Det handlar om att försöka bortse från det jobbiga och försöka hitta ett sätt så att man även kan träna när man kanske egentligen inte har lust. Livet är inte att vänta tills att stormen är över, det handlar om att lära sig hur man ska dansa i regnet, himla klokt va? Men jag tror ni förstår vart jag vill komma :)
Det är så lätt att hitta bortförklaringar till att inte träna, till det mesta faktiskt. Jag är genialisk på att hitta bortförklaringar, och hade jag inte haft min sambo som pushade på mig så vet i tusan om jag alltid hade gått och tränat då. Lite bekväm blir man tillslut.. Men jag har dock blivit mycket bättre. Men för den som kanske inte har någon som pushar en eller inte har någon som finns där och ger en spark där bak när det behövs, då måste man försöka hitta ett sätt så att man övervinner den där känslan som ibland kommer spökandes. "Äsh jag orkar inte träna idag". Det är så enkelt att säga/tänka den meningen, men varför egentligen? Man köpte ju ett gymkort eller började träna för ett syfte?
Ett exempel kan vara att man mäter sig och mäter om sig i jämna mellanrum, varannan vecka typ. Då har man hela tiden en morot och då tänker man oftast att vill jag ha de måtten om 2 veckor så måste jag köra järnet dessa två veckor, det funkar i alla fall för mig men alla är vi ju olika. Även att ta form bilder eller bara ta kort på sig själv och jämföra är också väldigt kul, för det är inte alltid det händer något på måttbandet utan man kan ha blivit fastare och det kan man lätt se på bilder om man jämför huden osv.
Ett annat sätt att motivera sig är att påminna sig själv om hur det känns efter ett pass. Känslan där man känner "Det är så himla härligt efteråt och man är så stolt över sig själv". Träningen ska liksom bli en del av ens liv och inte ett "måste", då har man nog hittat fel aktivitet och får i så fall försöka hitta något annat som passar en bättre :)
Kommentarer
Trackback
