Min kropp är mitt tempel - väldigt smart sagt. Egentligen i ärlighetens namn så är jag sådär nöjd med min kropp. Självklart är jag glad att jag är så "stor" som jag ska vara till min vikt, absolut. Men jag tror att det kan vara svårt för en tjej i dagens samhälle att känna sig "snygg", just för att det finns så mycket "såhär ska man se ut". Dagens kroppsideal är inte normaliserat längre, det har gått alldeles för långt. Dock så har fler och fler tagit till sig att träning och att lyfta tyngder är något bra och att man inte behöver vara pinnsmal för att vara snygg utan att muskler är 10 gånger snyggare!

 

Det här med kroppsideal tycker jag går från dag till dag. De dagar jag vaknar upp och känner mig ful och "sladdrig" (som jag brukar kalla det) så försöker jag intala mig själv att det finns de som har de så mycket värre än vad jag har. De finns de som föddes med en hand eller ett ben. Man måste försöka tänka att man får vara glad för det man har. Ibland när jag möter en person som kanske har en missbildning eller någon annan problematik så kan jag känna "stackars den personen, och här går jag runt och gnäller över att jag har en finne". Då brukar jag oftast tänka annorlunda efter det! Man måste tänka att ens kropp är ens tempel, man ska vara rädd om den och vara GLAD över det man fått och det man har. Är man inte nöjd så kan man försöka hitta en sorts träning eller någon annan metod som gör att man mår bättre, men man får aldrig glömma att man är unik. 1 kg hit och dit är ju ingenting, fokusera på målet istället och lev väl!