Hur blir man glad och positiv?

Träffade en person häromdagen som var väldigt glad och positiv, detta smittade av sig lite grann och jag har insett att jag ofta tänker negativt och kritiskt. Istället för att vara glad, positiv och se möjligheter gör jag raka motsatsen. Detta har blivit ganska tröttsamt och jag vill nu göra något åt mitt beteende... Jga själv tror att mycket är genetiskt, alltså lite KBT, man lär sig av andra i sin omgivning.

 

Min pappa är ju en väldigt negativ människa, som tycker att alla i princip är idioter tills de visat motsatsen. Min mamma är helt tvärtom, hon tycker bra om alla tills de bevisat motsatsen. Jag är tyvärr min pappa upp i dagen, jag tycker inte alla är idioter men jag har väldigt lätt att inte tycka om folk fastän jag inte känner dom. Jag skapar liksom en bild av en människa som kanske inte alls är sann, och det är jag j*vligt trött på.

 

De är under de senaste åren som jag har märkt av min bitterhet. Det måste ju gå att bryta det här mönstret, vill inte bli en gammal negativ kärring som bara klagar och gnäller på allting..  Jag har mina toppar och mina dalar, men i regel snackar vi dalar mest hela tiden. Jag försöker tänka på att vara positiv men ibland kan det kännas lite konstlat, för det känns så fel på något sätt? Tror faktiskt att många känner igen sig.. Jag försöker i alla fall tänka såhär:

1. Jag har alltid ett mål uppsatt. Spelar ingen roll om det rör sig om ett livsmål, så som vad jag vill göra, eller om det rör sig om en resa. Sen har jag mindre delmål på allt jag gör.  Jag sparar pengar på banken, som jag ser växa - och på sikt ska det bli mycket tänkte jag. Dessa stora och små mål ger mig ett lätt glädjerus varje gång jag kommer närmare dem, men håller mig ändå hyfsat glad även de dagar jag inte kommer närmare dem, man får ju försöka som sagt.

2. Se den ljusa sidan av allting hela tiden. Det är nog en vanesak, något man får träna sig till. Men om du tänker positivt, så blir du också positiv. Jag umgicks med en tjej som vissa dagar fick se mig riktigt nere. Hon sade att jag skulle vara lite gladare, och då sade jag något i stil med: "Men varför ska jag låtsas vara glad när jag inte är det?!". Jo, ska jag berätta för dig, sa hon... Därför att när du låtsas vara glad, så blir du också glad. Vissa dagar känner du dig inte alls uppe, men om du tänker på något roligt och säger till alla att du mår bra - så börjar du också må bra! Har faktiskt försökt göra det några gånger, och visst funkar det, men det är också tråkigt att man ska behöva hålla upp en fasad. Men som sagt, det är nog en vanesak, man får lära sig att vara positiv!

 

3. Försöka tänka pessemistiskt. Jag skulle säga att just det är den viktigaste biten. Att inte ha stora krav och förhoppningar. Men jag vet inte ifall det är möjligt att öva in den biten. Jag har successivt sänkt mina förhoppningar kring livet och har blivit lite lyckligare därigenom. Men jag har varit tvungen, jag vet inte ifall man bara kan göra det sådär. Jag har exempelvis aldrig blivit misshandlad och det går jag runt och är glad över. Jag vill mena att  ta saker förgivna är en förutsättning för att bli bitter eller negativ. Att förvänta dig att du någonsin ska bli en glad människa kommer försvåra för dig att bli glad. 

 

 

 

 

Fast det du skrev på punkt två tycker jag är något dåligt. Om du mår dåligt så ska du inte låtsas vara glad för att "försöka bli glad". Du kommer inte må bra av det, tyvärr. Jag gjorde så i två år och det slutade med en djup depression. Jag har varit sjukskriven i fem månader nu och gått i terapi. Jag valde att gå i terapi för att ta itu med mina problem. Varför mår jag dåligt? Varför låtsas jag vara glad? Varför hålla uppe en fasad? Att prata med någon har varit det bästa jag gjort i hela mitt liv.

För att må bättre och sluta tänka negativt så måste man gå till botten med varför man mår dåligt. Man måste även att lära sig acceptera saker som hänt i ens liv. Bra och dåliga saker. Det är också viktigt att man kan förlåta personer som gjort en illa/sårat en. Det är skitsvårt, men man lär sig efter ett tag. Det känns så skönt när man lärt sig förlåta människor/händelser. Googla sorgbearbetning tex.

Min kommentar kanske är lite rörig, men jag menar inget illa med den. Utan jag vill bara försöka hjälpa dig. Det är inte kul att må dåligt. Jag vet precis hur det känns och jag känner igen mig i många av dina texter.

Hoppas verkligen att du överväger att gå i terapi(om du inte redan gör det). Du måste rena ditt inre och din själ. Vårda dig själv, gör saker som får dig att må bra. & en viktig sak är att har man en dålig dag så måste man acceptera det - lika mycket som man faktiskt får ha bra dagar också :) lycka till!

Kanske ska lägga till att jag menade inte allt du skrev på punkt två. Det är självklart bra att försöka se allting från den ljusa sidan. Man lär ju sig av alla händelser i ens liv. Jag syftade mer på att du inte ska låtsas vara glad när du inte är det. Det kommer inte göra att du mår bättre :(

Jag blev glad av ditt svar :) jag gillar din blogg för att det är mycket jag känner igen mig i. Jag tycker det är klokt att du fortsätter prata med någon. Ibland kan terapi kännas jobbigt, men ge det några gånger. Det är skitsvårt att öppna sig, speciellt för någon man inte känner. Men dom som jobbar med detta ser ju det på dig, ditt kroppsspråk och mimik bland annat.

Jag har också haft det jättesvårt att öppna mig för vänner och familj. Man håller allting inom sig istället, ovh tillslut blir det kortslutning i huvudet. Man orkar inte hålla reda på allt inom en. Tankar, känslor och hjärnspöken som plågar en. Jag tycker du verkligen ska jobba på detta. Våga söka hjälp hos en läkare om du känner att det inte blir bättre. Man ska INTE behöva må dåligt!! Och det är viktigt att man får hjälp i tid annars kan det sluta illa.

Ta hand om dig Emelie. Omringa dig av personer som ger dog energi. Personer som inte lyssnar eller stöttar dig i svåra perioder är inte alls hjälpsamt. Våga be om hjälp av vänner och familj. Att ha personer som stöttar en genom svåra tider ÄR viktigt för att bli frisk!