Nu blir det ett väldigt långt inlägg här, hoppas ni orkar läsa. Idag var jag på mitt sista samtal hos Gunnar. Jag trodde faktiskt att det skulle kännas mer jobbigt att avsluta kontakten än vad det gjorde. Jag måste faktiskt säga att jag känner mig mer förväntansfull för vad framtiden har att erbjuda på något sätt. Men det är som Gunnar menar att man måste ha ett avslut också så att jag har chansen att hinna andas och växa, sen kan man träffas igen om några månader för en utvärdering för hur saker och ting gått. Men det är viktigt att kunna ha ett avslut och känna att man klarar det själv också, man ska inte behöva känna att man är beroende utan man måste våga pröva sina egna vingar. När jag kom till Gunnar så hade jag lite problem som jag ville "lösa" och bli kvitt med och så. Vilket han har hjälpt mig med bigtime, fast jag ska även tacka mig själv för att jag har gjort och ändrat på, för hade inte jag velat ändra mig så hade det aldrig gått. Så det är viktigt att jag inte tappar bort mig själv i detta, för jag har ändå gjort den största förändringen, vilket jag är otroligt tacksam för att jag gjort.

 

På ett sätt känner jag mig som en ny människa, kanske låter konstigt? Men jag ser saker och ting på ett helt annat sätt nu än vad jag gjorde för ett halvår sedan, jag prioriterar annorlunda, jag har ett så mycket positivare tänk och jag känner mig väldigt nöjd med allting just nu. Jag har knappt inga dalar längre utan har nästan bara kännt av toppar de senaste månaderna. Jag trodde faktiskt inte att man kunde förändras som människa så mycket som jag faktiskt gjort. Innan klagade jag väldigt mycket och var oftast negativ, idag kan jag förvånas över mig själv hur positiv jag är till saker och ting :)

 

För första gången på väldigt länge kan jag faktiskt säga att jag mår bra. Jag har klarat av det jobbigaste och lagt det bakom mig. För går jag runt och tänker på det och ältar så kommer jag aldrig kunna bygga en bra framtid. Sen är det väldigt viktigt att tänka att alla människor är olika när det gäller att utvecklas som jag gjort. Jag har haft det ganska så lätt att gå vidare faktiskt och tänka att framtiden bara kan bli ljusare nu, medan andra kanske har svårare att släppa greppet om saker som hänt och kommer liksom inte vidare. 

 

Men det är ju så, vissa har lättare för att gå vidare medan andra har det lite svårare. Det har verkligen ingenting med att jag "blundar" för det som hänt, för jag har verkligen jobbat med det som hänt och hur jag mår, varje sekund, varje dag, varje månad. Jag har känt att jag är starkare än vad jag trott. Innan har jag trott att jag är en liten flicka som inte klarar någonting i princip och helst att andra ska ta besluten åt mig så att jag slipper, men egentligen så har jag vuxit till en sådan stark individ innerst inne. Jag känner mig så mycket starkare idag och det ska ni veta är en väldigt skön känsla! 

 

Jag är ändå glad att jag sökt hjälp och verkligen fått hjälp, för jag var i behov av det men känner just nu i stunden att jag känner mig rättså klar med det förflutna. Sen är det ju ingenting som säger att jag kanske inte behöver starta en kontakt igen och prata av mig om saker som kommer upp i framtiden, men just NU känner jag mig faktiskt väldigt lugn och säker i mig själv. Och detta trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle sitta och skriva efter ändå såhär kort tid. Gunnar har varit väldigt duktig på att jobba med mig och har verkligen tryckt på de punkterna som varit viktiga och inte pratat om oväsentliga saker. 

 

Jag har lärt mig att inte påverkas av vad andra tycker, för det är min åsikt som är viktigast och jag tar beslut och val efter vad jag tycker och ingen annan. Det kan komma till en sådan enkel sak om att skaffa barn, känner jag att jag är kapabel till att skaffa barn så kommer jag göra det och det är så tråkigt om människor runt omkring mig inte kan glädjas tillsammans med mig och se min utveckling som jag gjort. Det är liksom bara jag som kan känna när saker och ting känns rätt för att göra, ingen annan kan känna det åt mig. Kan tänka mig att några kommer tycka att jag har "långt kvar", men det dom inte vet är hur LÅNGT jag har kommit med den här kontakten jag haft med Gunnar. Det är ingen som vet hur jag slitit och utvecklats för att må såhär bra som jag mår nu. Jag har börjat må bra väldigt fort och på rätt så kort tid.

 

Jag känner mig verkligen som en helt ny människa, som har en helt ny syn på det mesta. Bara för att någon annan med likartade  problem har fått sitta med sin kontakt år ut och år in så behöver inte det betyda att jag måste göra det bara för att dom har vart tvugna att göra det. Man kanske har likartade problem, men alla arbetar ju med saker på olika sätt och utvecklas på olika sätt, ingen är den andre lik. Det är ingen som kan säga åt mig att du måste säkert gå hos en psykolog i 3-4 år om du ska må bra, säger vem? Det är ingen som kan bestämma/veta hur lång tid det kommer att ta, det handlar om mognad och om hur jag kan hantera min utveckling och min mognad på bästa sätt. Jag är ett levande exempel på att en trasig bakgrund faktiskt kan bli hel igen, med envishet och tålamod så kommer man långt och jag har lärt mig att inte ta mer skit. Ingen annan kan berätta när jag mår bra - för nu mår jag faktiskt bra, så snälla glädjs med mig! Tack ♥