Jag är faktiskt stolt över mig själv! Jag är stolt att jag ändå faktiskt har kommit så långt som jag gjort på ändå relativt kort tid. Jag har börjat tänka på mig själv och vad det är jag behöver mer och mer. Jag har börjat sätta mig själv i centrum och jag känner att jag mår bra av det.
Jag har behövt ha tid för mig själv för att läka och växa om på nytt igen. Jag har ju hela tiden brytt mig om alla i min närhet på ett sätt så att det blivit för mycket, jag har tagit för stort ansvar över de som betyder någonting för mig.
Det är klart att jag har långt kvar men jag är ändå väldigt glad att jag har börjat och att jag ändå är relativt ung och har många år på mig att må ännu bättre. Jag har mer och mer toppar och hoppad det inte bara är en inbillning utan ett resultat efter alls timmars terapi!
Av alla de kort jag har på mig själv så börjar jag äntligen se lycka i mina ögon och inget falskt! Självklart har jag fortfarande jobbiga dagar, men har börjat lära mig att hantera det bättre nu! Hoppas det fortsätter såhär...